Hedrar USA...

Aa. Förgyllde skoldagen med min gamla cheer-dräkt köpt på Americana. Tycker mycket om den, särskilt som USA glittrar jättemycket. Så kände mig jättecool. Dessutom hedrade jag ju mitt kommande värdland. <3
 
 

Utbytesmania

Utbytesmania: noun. När någon har blivit helt galet besatt av sitt utbytesår. 
Länk
 
Detta var så grymt kul, haha, för det är såå sant!
 
Det enda jag gör, tänker på är mitt utbytesår. Och jag har inte ens blivit antagen än. 
Känner mig helt galen, man jag vill faktiskt gå upp på rummet och börja packa nu. Eller i alla fall titta på mina kläder och avgöra ta med/inte ta med.
 
Min alldeles egna, personliga Utbytesmania:
 
  • Viljan att redan nu packa ihop de böcker och kläder jag vill ta med mig
  • och undra över om jag ska ta med mina cheerksor och min cheeruniform? 
  • Söka bilder på min prom-dress?
  • Tänka på min värdfamilj. Även fast jag inte vet någonting OM min värdfamilj. Tänka på min värdfamilj ändå. 
  • Oroa mig över allting, men samtidigt bli helt galen eftersom det är 10 jäkla månader kvar. Hoppas ettan på gymnasiet går snabbt. Typ, snabbare än Zeus blixtar. 
  • Prata med mina kompisar om mitt utbytesår. Måste vara jättejobbigt för er, förlåt!
  • Försöka övertala andra att också åka på utbytesår.
Sist, men inte minst: Tänka exakt såhär:

   
 
         
Jag vet att man inte ska ha förväntningar på sitt utbytesår, man ska inte förvänta sig att alla kommer att vilja vara ens vän, att man kommer bli bjuden till prom osv. Men det går liksom inte riktigt att inte ha det. Det är väldigt svårt. Det kommer ju inte direkt bli en dans på rosor, det fattar ju till och med jag. Men det går inte en dag utan att jag tänker på att jag vill 'imponera' på alla, att jag vill komma med i cheer teamet, att jag vill gå på prom osv. Men man får inte riktigt tänka så, för om inget av det där inträffar så får man ju inte begrava sig i ett svart hål och vara ledsen resten av året! Det går ju inte. Utbytesår går ju ut på att man ska lära sig möta skitsvåra situationer som en vuxen skulle göra. 
 
Så jag kämpar mitt allra hårdaste för att inte ha så höga förväntningar, utan istället bli jätteglad över det som kommer. Det är svårt, man har insett att jag måste det! Annars slutar det inte bra. Man vill ju gärna tro att alla saker som händer i en typisk high school-film händer på ens utbytesår, men det blir ju sällan så. Förmodligen aldrig. Livet är ju inte scripted, och man vet aldrig vad som kan hända.
 
Hursomhelst är jag jättetaggad inför mitt utbytesår i USA. Jag vill nästan blunda och inte öppna ögonen förrän jag är framme igen, bara för att inte sätta ribbor och startlinjer. Blir nog lite svårt, dock.
 
Hejsvejs. 
 
 
 
 

Det där med att ansöka...

Det är ju kul, visst?
Eller...
*Försöker att tänka på allt det som kommer*** hehe... 
Borde dessutom plugga, men mycket roligare att sitta och tänka på utbytesår samt lyssna på grym musik.
 
    
 
Skrev i alla fall utt min passkopia, så jag antar att det var någonting. Eller? Hm. Läser även denna just nu. Eller ja, ska börja på den. Daemon är ju bara för underbar. 
Men näe, nu ska jag faktiskt plugga. 
Får ont i magen, vill åka till USA NU!!! 10 månader... 
 
Hejsvejs.